Bettilous blogg

Den här underbara lilla ljuslyktan köpte jag idag till en god vän som en försenad inflyttningspresent. Den finns i flera olika färger men just den vita känns extra vacker då den ser ut som en islykta. Den heter Brick och kommer från Kosta Boda och är värd varenda krona! Vill ha, vill ha, vill ha!!!!

Januari 2012 känns hittills som en ganska typisk januari. Man har jobbat lite och nu är det dags att vaba lite. Almanackan börjar så sakteliga fyllas med både måsten och roligheter. En del så långt fram i tiden att man får tankar om en mild vårsol, späd grönska och ett busigt glitter på Mälarens yta. Men dock... fortfarande januari.

Jag vet egentligen inte vad jag väntar mig av det här året. På privatfronten känns allting bara mest spännande. Vi har blivit ägare till en gård i Jämtland med allt vad det innebär. Vi har två fina barn som inte känns så små längre och som är en ständig källa till skratt och glädje. Vi har verkligen världens bästa vänner omkring oss och släkt och familj som vi älskar.

På jobbfronten går det upp och ner. Jag lunchade med Malin här om dagen och försökte beskriva det med att jag både älskar det och hatar det. Tråkigt är det aldrig men alltid, alltid intensivt. En omorganisation på just min avdelning gör också att jag har mina farhågor om att det kommer att bli ännu mer intensivt och frågan är om jag är beredd att ge riktigt så mycket som det kanske kommer att krävas.

Jag brukar inte ge nyårslöften men i år gav jag ett och det var att jag skulle ta hand om mig själv bättre och i det löftet ingår det inte att offra mig själv och mitt privatliv på karriärens altare.

Nåja... vi får se. Än är det bara januari. Och just idag är jag hemma. Med mini. Och det är mysigt och lugnt och fint.

Imorgon tänkte jag överraska min älskade sambo med ett biobesök i namnsdagspresent. Visserligen så blir inte själva besöket förrän på fredag men det gör nog inget har jag en känsla av. Jag har bokat biljetter till Jägarna 2 och det är med viss tveksamhet jag går och ser den men jag vet att han gärna vill så what the heck! Vi kör! Och på sätt och vis ska det bli spännande att se om det har gått att göra en uppföljare till filmen som gav Norrland ett ansikte..................

Idag känns det som en riktig höstdag. Himlen är grå, en kylig vind blåser igenom träden och löven på björken är mer gula än gröna. Igår när barnen ville gå ut och leka så var det helt plötsligt för mörkt ute och när vi skulle grilla så tände vi utebelysningen så att vi skulle se lite bättre. Och när vi tidigare på dagen värmde våra händer kring en kåsa med varmt kaffe ute på klipporna på Gålö så insåg vi att det nog var sista gången för i år som vi satt där och såg ut över vattnet. Och vågorna var så där mörkt stålblå och kalla som de är på hösten och vintern och rullade fräsande in över stenstranden och avskräckte barnen från att ens nämna något om att bada.

Men visst är det mysigt också. Jag har aldrig hört till dem som blir deprimerad om hösten. Tvärtom så tar jag den till mig, uppskattar den klara höga luften, mörkret som gör att det blir mysigt att tända ljus om kvällarna, stjärnorna som tänds på natthimlen och fårskinnstofflorna som värmer mina kalla tår. Varje årstid har sin tjusning och hösten är en favorit.